.jpg)
Skidåkning i magiskt ljus i Åre by
Jag växte upp med skidåkning på 60 och 70-talet. Då med kvällsskidåkning på Frösön i Ladängen och i Gustavsbergsbacken. Mina föräldrar skjutsade dit oss på kvällarna och kom och hämtade oss i princip när ljuset slocknade och backen stängde. Det var social trivselskidåkning med kompisar. Till det blev det ett antal koppar varm choklad och kanelbullar på Café Slalom. Jag har fascinerats av kvällsskidåkning ända sedan dess. Det är nåt speciellt med det magiska ljuset i kontrast till det mörka bakgrunden.
Söndag kväll. Sista helgen på året och många vill nyttja alla möjligheter till skidåkning. Kön vid VM8an börjar byggas på redan 30 min före liften startar. Ett stort antal förväntansfulla skidåkare. Det har snöat ca 15 cm under eftermiddagen och backen ser mycket mjuk och fin ut
Liften startar och de främsta i kön rusar iväg mot första stolen. Först upp får finaste snön.
Det är lite spännande att se hur backen ser ut när man kommer med stolen ut över Gästrappet.
Den nya snön har gjort susen. Mjuk, kall nysnö. Spåren vittnar om många fina åk. Tack vare det fina ljuset i backen breder sig backen ut som en slingrande orm utför fjället. Det är bara backen som syns, allt annat är svart. Det är just det här som är så förhäxande med kvällsskidåkning.
Ljuset, kontrasterna, det spöklika. Det är en upplevelse att vara en del av skådespelet på kvällen.
Man känner sig liten eftersom man blir helt beroende av strålkastarljuset. Vad händer om ljuset helt plötsligt slocknar?
Ljuset styr vart vi kan åka. Det gäller att hitta bra ljus.
Den blå slingan. Till och med en transportväg blir intressant om den lyses upp på kvällen.
Att ha parken öppen för kvällsskidåkning är ju ett genidrag. Ett perfekt ställe för social skidåkning. Många unga åkare hänger här och loopar i Bräckeliften. Underbar stämning.
Text & Foto: Ola Rockberg
Comments